Ridsport är en sport för alla och ger så mycket i form av motion, upplevelser, gemenskap och samvaron med djuren.

Som ren sport måste den också vara unik. Jag vet ingen annan där man blir bättre med åren. Undantag boule och bowling kanske. Inom ridningen handlar det väldigt mycket om rutin och erfarenhet. Varje häst är unik, varje häst ger nya erfarenheter och upplevelser och därmed lägger varje häst till nya kapitel i kunskapsboken.

Själv har jag ridit i nästan hela mitt liv. Först på ridskola, sedan inom galoppen (har faktiskt ridit ett amatörlopp en gång i tiden) och sedan åter tillbaka till ridsporten, så småningom med egna hästar. Medan två av mina ston varit dräktiga har jag bara haft en häst att rida, åttaåringen, och hon är helt annorlunda än 15-åringen (som ju hoppar med Jörgen Larsson men tävlas i dressyr av mig). 15-åringen ger väldigt mycket att sitta på med bra bogar och musklad hals. Hon går med mycket motor och är väldigt ambitiös.

Åttaåringen är visserligen lika hög men helt annorlunda byggd. Jag har betydligt mindre framför mig och fast hon vimsar till det med jämna mellanrum och blir lite exalterad för i stort sett ingenting, så är hon i grunden ganska lat. Så det blir väldigt mycket mera supportande ridning på henne.

De senaste åren har jag i stort sett endast ridit 15-åringen men eftersom hon varit dräktig och sedan genomgick både buköppning, fölning och efter det ny operation, så har min ridning koncentrerats på åttaåringen. Hon har varit på annat håll tidigare men i vintras tog jag hem henne och det var då jag fick börja rida på annat sätt.

Det har blivit hur bra som helst. Hästen är fin och, inte minst, kombinationen av att dagligen rida två helt olika hästar (15-åringen är igång igen) har gjort att min ridning förbättrats! Det är otroligt att få det konstaterats för sig när man hållit på så länge och uppnått ordentligt mogen ålder.

Så, visst är ridsporten fantastisk!