Vi som bor i det här landet är väldigt skyddade och omhändertagna. Vi rekommenderas att använda cykelhjälm, vi ska (liksom i många andra länder) ha bilbälte på och vi får inte använda mobilen när vi kör, vi får hjälp om vi spelar för mycket, vi frestas inte av alkoholhaltiga drycker i vanliga livsmedelsbutiker – listan kan göras lång på saker som myndigheterna rekommenderar/förbjuder för att göra tillvaron säkrare för oss alla.

Men hantera farliga explosiva pjäser, det får vi.

Svensk djurskydd är något av det bästa i världen. Vid våra veterinärinstutitioner får djuren vård direkt, här är det inte tal om att sitta på akuten och vänta i åtta timmar. Hästar får inte hållas ensamma, de måste alltid ha minst en hästkompis. Hästar får endast stallas i spiltor med vissa undantag. Det finns speciella mätinstrument för att kontrollera att nosgrimmor inte är för hårt åtdragna. Minsta antydan till blodvite efter sporrar eller bett innebär direkt diskvalificering vid tävling. Reglerna är många och de är bra.

Och ändå – hästar får skrämmas, nästan till vanvett, en gång om året.

Det är fullständigt obegripligt att det fortfarande, år 2020, är tillåtet för privatpersoner att använda fyrverkerier. Det är otidsenligt, farligt, skrämmande, det är  kapital- och miljöförstöring.

Det finns en hel del som förespråkar att man visst ska få skjuta på nyår och hävdar att det är var mans rätt. Dessa personer, nästan uteslutande folk som inte har med djur att göra överhuvud taget, har inte sett rädslan, paniken och förtvivlan i ett hästöga när den trygga miljön i stallet förvandlas till ett obegripligt inferno. Dessa personer har inte sett en häst i sin förtvivlan okontrollerat springa runt i sin box. Dessa har inte sett alla darrande hundar, hundar som i sin rädsla varken kan äta, sova eller  göra sina behov. Dessa har heller inte sett uppskrämda fåglar flyga omkring i mittnattsmörkret eller rådjur på panikartad flykt över fälten.

Nu måste det få ett slut! Många protesterar, men den politiska viljan att införa ett fyrverkeriförbud är svag. Privatpersoners protester (så många som möjligt) är bra, men uppenbarligen verkningslösa. Nu måste djurens organisationer agera gemensamt: Ridsportförbundet, trav- och galoppen, islands- och westernfolket, uppfödarorganisationer, kennelklubben, jaktorganisationer, veterinärförbund, alla!