För ett tag sedan tog jag upp ämnet att arbeta med unghästar. Just nu är just detta mycket aktuellt för mig eftersom min treåring har fått börja ”förskolan”. Det innebar bland annat första löshoppningen.

Jag blev inte besviken.

Eftersom det är fruset ute och den här årstiden inte är särskilt lämpad att hålla på med unghästar utomhus fick min treåring åka till Karro utanför Staffanstorp för att stanna några veckor. Karro och jag har tidigare haft samarbete med mina unga hästar och hon har fortfarande min sjuåring för fortsatt matchning på hoppbanorna. Karro har ridhus och dessutom (inte minst viktigt) ett fantastiskt handlag med de unga hästarna.

Redan första dagen, i torsdags, fick treåringen se ridhuset från insidan, med gjord på sig. Dagen efter samma sak, men nu var gjorden utbytt mot sadel. På bara några dagar har den unga hästen lärt sig longering och Karro har till och med hängt på henne. Treåringen bara älskar att lära sig och har, hittills, uppfört sig exemplariskt.

Idag var det dags för första löshoppningen. Treåringen hade aldrig ens gått över en bom. Vi visade henne hur vi ville att hon skulle springa och det behövdes inte många försök förrän hon förstod vad det var hon skulle göra. Det var fullständigt fantastiskt att se hur hon hela tiden ville samarbeta och göra rätt. Och hoppa, det såg hon ut att kunna.

Det är det jag menar när jag pratar om hur stimulerande och roligt det är att arbeta med unghästar. Särskilt när man har duktigt folk runt omkring sig.