Här gick man och njöt av en annalkande vår. Värme i solen, snödroppar och vintergäck i trädgården och fåglar som började bygga bo. Och man tyckte mest synd om dem uppe i mellan-Sverige och Norrland som hade rekordmängder snö. Ja, ja, man kanske till och med log lite skadeglatt när man  styrde ut hästen för travtur på lagom sviktande grusvägar.

Jag kan tala om att det där skadeglada leendet har frusit till is. Bokstavligt talat. Som de flesta vet har vi fått vinter så det räcker och blir över. Iskyla, ner mot tio minus till och med här nere i sydvästligaste hörnet av landet, riktigt elaka vindar och snö. Det snöar hela tiden, till och med när solen skiner.

Jag måste väl erkänna att det är ganska vackert, men när jag tvingades ta ut traktorn för att sedan kunna komma ut med bilen, då höll jag med en vän som sa: ”Det parti som lägger förbud mot snö i Skåne, det ska få alla mina röster.”

Dessutom har allt vatten i stallet frusit och det är första gången sedan vi byggde det för snart åtta år sedan. Jag tror att det beror på att det blev utkylt när det stod tomt de fem dagar jag var uppe och bevakade Gothenburg Horse Show.

Som tur är fungerar vattnet i traktorgaraget intill, så det är inte så långt att bära. Jag trodde det skulle bli värre, men till min förvåning (och lite oro) dricker hästarna inte särskilt mycket. Inte ens russet Russin.

Min 14-åriga tävlingshäst vill inte vara ute i snön och kylan. Hon skrek i högan sky så fort hon fick syn på mig i går, så jag ”räddade” henne från den fruktansvärda tillvaro hon tyckte hon hade i sin hage (trots rikligt med hö och vatten). Jag trodde hon darrade av köld men, som vanligt lekte hon värsta dramaqueen. Under täckena var hon hur varm som helst, så när hon provade samma trick idag låtsades jag inte om henne. Däremot fick vi en härlig ridtur. Först blev det galoppjobb i ridhuset så hon kunde spralla av sig det värsta, och sedan njöt vi av trav på snötäckta vägar. Ja, hon njöt, jag hade mest bry att hålla ordning på henne.

Fyraåringen och hennes ”barnvakt” Russin har ett fint skjul att gå in i. Där har de massor av hö, vindskydd och solen gassande rakt in. Så dem går det heller ingen nöd på.

Treåringen är fortfarande hos Karro och idag reds hon för första gången utan att någon höll henne i lina. Det blev både skritt och trav och hon var jätteduktig, även om det fortfarande är lite si och så med styrningen. Någon löshoppning lär det inte bli förrän det tinar, ridhusbottnen har frusit på vissa ställen och då blir underlaget alldeles för riskabelt för så roliga saker som löshoppning.

På Flyinge är det bruksprovsvecka och jag hade väldigt gärna varit där några dagar. Men med tanke på väglaget har jag avstått hittills. Kanske blir det en tur dit i helgen, för jag tycker det är väldigt intressant, och lärorikt, att se de hingstar som förhoppningsvis är vår sports framtid.