Hur ofta är det inte man får en liten klapp på axeln och sedan frågan i smått nedlåtande ton: Hur går det med dina hästar?

För det mesta svarar jag bara: Jo, tack, bra, och sedan låter jag det bara passera. Folk vet nämligen inte vad det handlar om, de har ingen aning om hur mycket pengar som omsätts i hästnäringen, hur många människor som arbetar inom den, vilken stor samhällsinsats den gör och hur mycket hästen engagerar.

Men nu ska folk få veta. Det arbetar ”Hästen i Skåne” för, projektet som är en strategi för skånsk hästnäring 2018-2020. Annethe Yng, sprungen ur näringslivet och med ett eget nyvaknat hästintresse, är verksamhetsledare. Vid en träff på Jägersro på måndagen konstaterade hon att hästnäringen och dess potential inte har den plats i ”bruset” som den borde ha. Den platsen vill Hästen i Skåne, HiS, inom en treårsperiod skapa och strategin är framtagen. Redan i september samlades drygt 150 småföretagare inom branschen. Idéer föddes, samarbeten påbörjades, nätverk skapades – och det är just så hästnäringen ska arbeta för att bli en synligare del av samhället.

Många hästföretagare arbetar ensamma, oftast ute på landsbygden. De driver sina verksamheter på egen hand, men genom att nätverka kan en verksamhet både bli effektivare, bredare, mera synlig och mera lönsam.

HiS’ pågående treårsprojekt har delats upp i sex ”prioriteter” och veterinärprofessor Ingvar Fredricson har tagit sig an nummer två: Positionera Skåne som en region för avel och uppfödning i framkant. Skånsk avel har ju alltid varit stark med Fredric vill ta den ett steg längre. Han konstaterar att efterfrågan på internationella tävlingshästar är enorm och att arbetet, inte minst med embryoteknik och hållbarhet, måste utökas.

Han arbetar också  med projektet GPS-övervakning av hästar i flock och utveckling av en app så hästägarna via sina mobiltelefoner kan få information i text och bild om sina hästars hälsotillstånd, träning och utveckling.

De andra fem prioriteterna för HiS är (i korthet) att öka samverkan inom näringen, positionera Skånes hästnäringar, verka för utökad hästturism i Skåne, förmedla kunskap om hästens betydelse för människans ro, hälsa och läkande samt initiera innovationsmiljöer och utveckla entreprenörskapet i näringen.

– Har man en idé är det bara att ringa till mig så hjälper vi till med nätverkandet, säger Annethe Yng.

Förhoppningsvis kan det också bidraga till att fler vill arbeta med häst. Det råder nämligen en enorm brist på personal i stallarna.

– Vi skriker efter folk som kan träningsrida våra hästar, understryker galopptränare Hans Adielsson.

Platsen för mötet denna snöiga marsmåndag var Jägersro, så självklart kom också Jägersros framtid upp. Hela anläggningen och marken därtill är ju såld till Malmö kommun (här ska byggas en ny stadsdel) och ritningar för nya ”Jägersro” är framtagna. Allt ska förläggas till intilliggande Husiefältet där det idag finns träningsbanor och hagar. Galoppen har fortfarande inte meddelat om man vill vara med på den nya anläggningen, men om den säger ja, så är tanken att det ska bli en multianläggning, för såväl trav och galopp som ridsport. Läktare med plats för endast 3-4000 åskådare ska byggas, liksom gäststallar. Nästan en halv miljard kronor kommer kalaset att kosta.

Frågan är då: vart ska hästarna ta vägen? Det finns ju massor av hästar i de stallar som sedan gammalt finns på Jägersro (främst galopphästar). Tanken är att de ska flytta ut, ungefär som de flesta travhästar redan gjort, till träningsanläggningar ute på landet. En tanke är född att göra ett träningscentrum, ungefär som i Newmarket i England, och då är Flyinge en alldeles utmärkt plats, bara 20 minuters bilväg från tävlingsbanan på Jägersro. På Flyinge finns en galoppbana (som dock måste moderniseras ordentligt), befintliga stallar och plats att bygga nya stall och massor av ridvägar.

Det finns 55 000 hästar i Skåne, tio hästar ger ett heltidsjobb, hästnäringen är den femte största näringen i jordbruket – lyckas Hästen i Skåne ska det snart på allvar synas i samhället. Och då slipper vi kanske det smått nedlåtande tilltal ”vanligt folk” alltför ofta använder mot oss hästmänniskor.