Nu har det hänt igen, en ponny var ingen ponny utan en häst.

Tidigare i sommar fick jag i uppdrag av Tidningen Ridsports webbredaktion att luska reda på vad som hänt inför ponny-EM i hoppning där en handfull svenska ponnyer mättes och befanns vara för höga. Jag fick då veta att de mättes om här hemma i Sverige och resultatet blev detsamma för en del av dem. De var inte ponnyer utan hästar.

Nu i veckan var det samma visa inför ponny-EM i fälttävlan i England, en svensk ponny klarade inte mätningen och får därmed inte starta.

Det får mig att undra, hur svårt kan det vara? En ponny slutmäts när den växt färdigt, det vill säga vid åtta års ålder. Där tycker jag man kan sätta punkt, nationellt.

Om ponnyn ska tävla internationellt, anordna en internationell mätning med FEI-funktionärer. Denna ska gälla för resten av ponnyns liv. Resultatet kan föras in i en databas och ligga där, tillgänglig för vilken arrangör som helst att slå upp och kontrollera.

Det är inte rimligt att ”kontrollmäta” ponnyer på olika tävlingsplatser som man gör nu. För det första är det ingen bra plats för mätning för att få ett korrekt resultat av mankhöjdsmätningen; ovan miljö, spänning och allmän oro. För det andra, om/när ponnyn befinns vara för hög innebär det uteslutning och ledsna och frustrerade unga ryttare. Och för föräldrarna stora onödiga kostnader för tävling, resa och uppehälle.

Nej, mät de internationellt tävlande ponnyerna en gång för alla och låt mätresultatet följa ponnyn under hela dess tävlingskarriär.