Ibland blir man så trött på sig själv.

Den här gången handlar det om minst sagt dålig planering. Jag har låtit betäcka två av mina ston. Båda blev dräktiga på första semineringen och är fortfarande dräktiga efter 90-dagarskollarna. Så jag kan ju egentligen inte vara gladare.

Det är bara det att den enda har planerad fölning den 1 april, den andra den 15 april. Precis när det är dags för världscupfinaler i Scandinavium! Så snacka om dålig planering av mig. Men det är lång väg dit, allt ska först gå bra med en lång vinters dräktighet. Jag får väl lösa problemet när vi väl är där.

Apropå Scandinavium så har man ändrat i tidsprogrammet så unghästklasserna rids under själva meetinget. I år gick dessa klasser dagen före de internationella tävlingarna vilket innebar betydligt mindre publik. Nu finns det utrymme för dem på annat sätt eftersom det är fler tävlingsdagar när det är världscupfinaler.

Det mesta handlar annars om VM nu. Dressyrens Patrik Kittel har meddelat att han väljer Well Done i stället för EM-hästen Deja. Han motiverar det med att Well Done gjort en fantastisk säsong och är något säkrare på utomhustävlingar än Deja. Deja sparar han till världscupen i vinter, som ju är en inomhustävling.

Nu väntar vi, med spänning, på att Peder Fredricson ska lösa sin kniviga valfråga, när han ska bestämma sig för om han ska rida All In, Christian K eller Hansson till VM. Jag tror att han helst vill ta OS-tvåan och EM-guldhästen All In men det hänger ju på om ”Allan” har hunnit hitta mästerskapsformen efter sin hasskada i vintras. Hansson har övertygat gång efter gång, så jag tippar på att det blir Hansson Peder väljer.

Jag kommer att åka till VM (och naturligtvis fylla bloggen med rapporter därifrån), men jag tänker bara var där den andra av de två tävlingsveckorna. Det gör att jag missar distansritten som går första dagen. Jag hade velat granska den tävlingen för att se om behandlingen och utnyttjandet av hästarna (som ska springa 16 mil på en enda dag) blivit bättre än tidigare. Jag minns tidigare VM:s vetcheckar med trötta, apatiska hästar och jag har läst rapporterna om hästar som ridits till döds på tävlingar i framför allt ökenklimat. Kritiken mot detta har varit massiv och internationella förbundet har börjat reagera, så nu hoppas jag att det verkligen blivit förbättringar.

I helgen var vi på Stensäters hopptävlingar utanför Löberöd. Som vanligt ett fantastiskt fint arrangemang och ypperliga förutsättningar för hästar och ryttare. Sjuåringen har plötsligt fått för sig att kombinationer är besvärliga, så vi gick ner rejält i klasser och lät henne gå en enmetersklass. I första rundan tvekade hon lite på kombinationen men sedan, i omhoppningen, flöt hon på bättre. Det blev till och med en liten prisrosett. Dagen efter fick hon går en 1,15 och jag konstaterade att kombinations var ganska svårt placerad, direkt efter sväng, från utgången, och oxer-räcke. Men hon fixade det. Inte helt avslappnat, men jag tror att vi är på väg att lösa problemet.

Tyvärr var nog detta sista utomhustävlingen för i år, så nu blir det att krypa in i ridhusen igen.