Det första man möts av är en gigantisk karusell av gammeldags stuk. Jag trodde den fanns där mest som prydnad, men döm om min förvåning när den, mitt i middagshettan, var full av glada barn – och vuxna.

Strax bakom började utställarområdet. Tälten var många och det var ganska fullt av folk. Det såg ut ungefär som i Falsterbo med alla välkända varumärken inom ridsporten representerade. Skillnaden var bara att det var extremt dyrt, inte minst mästerskapets egna souvenirutbud. En tusenlapp för en t-shirt tyckte jag nog var ett magstarkt pris.

 Ungefär som i Falsterbo, fast dubbelt så dyrt.

Men det var trevligt och det var kul att se produkter från lokala aktörer, mest i form av smycken, hattar och jackor, gärna indianinspirerade.

Hettan fortsätter att plåga folk och fä i Tryon. Jag pratade med en dam härifrån och hon berättade att det är ovanligt varmt och fuktigt. Så här brukade det inte vara i september (trots att North Carolina breddgradsmässigt ligger i höjd med Spanien). Hon sa att det var orkanen Florence som var orsaken till det smått extrema vädret. Jag tror henne.

Jag tycker synd om paradressyrryttarna som är i full gång, på en mindre arena med statisk värmestrålning utan någon som helst vind. De är beundransvärda, på många sätt.

Nu väntar vi på att Henrik von Eckermann och Peder Fredricson ska göra sina ritter. Håll tummarna.