Onsdag och torsdag har varit minst sagt intensiva med tävlingar hela dagen lång. Idag, när det är lagfinal är det lite lugnare och vi fick sov morgon eftersom finalen i laghoppningen inte darra igång förrän 13,30 lokal tid. För mig kom den här lediga förmiddagen extremt lägligt.
Jag har sovit.
Åkte på en dunderförkylning och sömn har alltid varit bästa kuren för att bli av med febern.
Hur som helst nu sitter vi i mediacentrat och väntar på att det ska dra igång. Arrangörerna ser till att vi har det bra medan vi väntar och proppar i oss massor av mat. Kalvkött med mac’n’cheese och sallad till lunch, bacon-ägg-ost-smörgåsar som ”snacks” och det kommer inte att dröja länge förrän det dyker upp chips och nötter och för säkerhets skull också kakor så söta att de klibbar bara man tittar på dem. Det där med bantning får vi ta när vi kommer hem.
Det är förväntningar i luften inför laghoppningsfinalen. Sverige är ju bara 2,5 fel från bronsmedaljen och det är bara att dra fram den gamla klyschan, att allt kan hända. Att det kan bli stora omkastningar i resultatlistorna såg vi inte minst igår där ett ynka nedslag förvandlade lycka till besvikelse.
Sverige har inga representanter i fyrspannskörningen så trots att den pågår på en arenahär i närheten så bryr vi oss inte så mycket om den. I morgon körs det spektakulära maratonprovet. Också paradressyrryttarna är i farten, men sedan Louise Etzner-Jakobssons Zenard drabbades av fång och missar küren i morgon, är även den grenen ganska ointressant för den svenska mediakåren. Men jag träffade Louise nyss och hon berättade att Zenard mår ganska bra. Han har boxvila och får nya isbandage om hovars varannan timme och han medicineras enligt alla konstens regler. Louise är inte orolig för hästens flygfärd hem på måndag. Då oroar mera transporten från Liége eftersom det skakar mer på en lastbil än i ett flygplan och just skakningarna kan göra ont i hästens hovar.