Ridsporten är fantastisk på många sätt.

En av de mera unika sakerna med vår sport är att elitryttare kan tävla i samma klass som ”vardagsryttare”, på en helt vanlig tävlingsplats hemmavid.

Så var det den här veckan. Bland många andra ryttare dök OS-silvermedaljören, regerande Europamästaren, bronsmedaljören i världscupfinalen 2019 och tvåa på nyaste världsrankningslistan, Peder Fredricson, upp på tävlingarna hos Henriksdals Ryttarförening, hemma hos Ebba Berglöf utanför Sjöbo. I onsdags hade han till och med med sig två av sina bästa hästar, OS- och EM-hästen All In och Hansson.

– Lagom utomhusuppvärmningen för hästarna, som en förberedelse inför tävlingar i Windsor nästa vecka, tyckte Peder.

Han hade även andra hästar med sig, exempelvis hingsten Crusader Ice som varit borta ett tag eftersom han drabbats av besvärlig allergi efter sin första utlandsturné i vintras. I lastbilen fanns även Cute S (bilden), som han var fyra med i söndagens 1,35-hoppning (efter vinnaren Jörgen Larsson på storhoppande åttaåringen Conrad).

För oss som är inne i ridsporten är det inte helt unikt att se några av våra bästa ryttare på ”vanliga” tävlingsplatser. Och det är en ynnest att få se dem på nära håll. Dock, som sagt, en av många tjusningar med vår sport.

Det var också trevligt att konstatera att det fanns rätt mycket folk på publikplats på utmärkta tävlingsplatsen Henriksdal. Det gjorde det redan tidig förmiddag, både lördag och söndag, när Ridsportallsvenskans andra och tredje omgång avgjordes. I denna lagtävling var Österlens RK helt överlägset. Med Linnea Ericsson-Carey, Shane Carey, Olof Smith, Jacob Hellström, Peder Fredricson samt juniorerna Evelin Lavén och Tilda Eldh i  två olika laguppställningarna lördag-söndag var det ingen som kunde hota dem från både dubbel- och totalseger i södra gruppen. Nu väntar kvartsfinaler på Strömsholm och sällskap dit får österleningarna av Skyrup CCR och Vellinge HSF. Starkt av Skyrup som missade i första omgången eftersom de hade en danska med i laget och inte fick några poäng.

På hemmafronten är det lugnt efter all földramatik, Både jag och min Cottage har kommit över förlusten av fölet. Faktum är att ”Cottan” mår alldeles förträffligt och är pigg som bara den. Efter hennes buköppning dröjer det dock ytterligare fem veckor innan jag får rida. Jag längtar efter att få komma upp på henne igen och fortsätta dressyrutbildningen (samtidigt som hon ska få hoppa). Jag har ganska stora förhoppningar, för efter många månaders vila ser hon otroligt fräsch uit.

Femåringens föl (döpt till Sampras) växer så det knakar. I väntan på en lekkompis går han med morsan i stora gräshagen hela dagarna. Lyckligtvis är naturen vis som gett honom en tät och varm päls som står emot regnskurar och isande vindar. Dessutom har han upptäckt att det lilla huset vi byggt åt dem ger både värme och vindskydd och där går han gärna in. Eller använder som rundningsmärke när han tar sina busturer.