Sugen på att prata? Ring 0705-14 25 13|christel@behrmann.nu

Hatten av för dressyren

Så kom då beslutet från internationella ridsportförbundet, FEI.
Vi des general assembly, denna gång i Moskva, beslöts att från och med 2021 måste alla dressyrryttare bära hjälm. Alltså, ingen hatt är tillåten.
I Sverige har hattförbudet varit genomfört ett tag nu, liksom även på många andra håll i världen, bland annat USA, men nu måste till och med en fixstjärna som Isabell Werth foga sig.
Man kan väl knappast påstå att det hörts ramaskrin från dressyrvärlden efter beslutet. Men det finns ändå en och annan som helst hade velat ha kvar den ståtliga huvudprydnaden. Bland dem Patrik Kittel. ”En gammal fin tradition som jag tycker man kunnat bevara”, menar Patrik. Tinne Vilhelmson Silfvén var i en radiointervju mer positiv till de nya reglerna och ansåg att det ligger i tiden med hjälmtvång och att den höga hatten nog var lite gammaldags.
Jag måste hålla med Tinne. Självklart ska alla, oavsett nivå och oavsett tillfälle, ha hjälm på så fort man kliver upp på (eller bakom i en vagn) häst. Dessutom tycker jag att hög hatt är otroligt otidsenligt och följer inte alls den moderna syn vi idag har på ridsport som idrott. Många dressyrryttare gillar bling-bling men det finns regler för hur mycket man får ha på hästen. Hur mycket det gnistrar kring en hjälm finns det dock inga regler för…
Jag skulle i samma moderniseringsanda vilja gå ett steg längre och lätta på reglerna för klädsen hos de ryttare som rider på ”fracknivå”. Sportkläder ska vara ändamålsenliga, och även om en dressyrfrack idag knappast består av ull, så skulle jag velat se sportigare kläder på ryttarna. Det finns så många snygga ridjackor, utbudet är enormt, och jag är säker på att några av de stora firmorna skulle ta fram prydliga ”Grand Prix”-jackor om frackarna lades i malpåse.
På det stora mötet i Moskva fick vi också se hur svenske förbundskaptenen Henrik Ankarcrona valdes in i hoppkommittén och Patrik Kittel i arrangörskommittén. Alla vi här hemma vet vilken ledarkapacitet Ankarcrona besitter och nu börjar kunskap om hans talanger sprida sig över världen. Han är redan utsedd till lagkapten för det europeiska lag som ska möta USA i hoppningens version av golfens Ryder Cup och nu är han alltså engagerad av FEI. Han kan bli vår nästa stora ledarexport men låt oss hoppas att han stannar i Sverige länge till.
Med novembermörkret allt tätare runt sig känns det långt från glittrig dressyrfest just nu. Det handlar mest om lera. Kanske inte här hemma, tack vare lätt jord slipper jag och mina hästar den värsta leran. Däremot klafsade det rätt rejält om fötterna på parkeringen på Flyinge. Idag torsdag inleddes Flyinges höstmeeting, hoppning på elitnivå med kval till Morgondagens vinnare och ungdoms-GP:n på Scandinavium i februari. Det är dessutom Skåne topp-10, en tävling för de tio bästa skånska hoppryttarna med fina priser, för segraren bland annat fri anmälningsavgift hos samtliga skånska klubbar nästa år.
Min åttaåring startade på torsdagsförmiddagen och gjorde det jättebra även om det blev lite missförstånd (och därmed en rivning) i kombinationen. Klassen kändes som en uppstart inför det som komma ska. Startfälten är väldigt bra med namn som Stephanie Holmén, Erika Lickhammer-Helmod (som kommer på besök från Nederländerna), Jens Fredricson och väldigt många av våra framgångsrika juniorer och young riders.
Har man häst med tillbringar man mycket tid på framridningen. Det var härligt att se att allt fungerade så bra, trots väldigt mycket hästar i Crafoordhallen. Veterinärbesiktningen i ena kortändan var inhägnad och därmed lugn, även ridytan utanför den fungerade. Andra halvan av ridhallen var delad i två, en för ridning i högervarv och en för vänstervarv, båda med ett räcke och en oxer att hoppa fram på. Så ska det skötas! En display på väggen som talade om var i klassen man var förhöjde förhållanden ytterligare. Kul när någon eller några tänker till.

By | 2019-11-21T16:38:54+01:00 21 november 2019|Okategoriserade|0 kommentarer