Den skånska publiken fick i söndags chansen att uppleva något smått unikt.

Världsettan, Jerringpristagaren och OS-guld- och silvermedaljören Peder Fredricson tävlade med två av sina bästa hästar på hemmaplan, vid Helsingborgs Fältrittklubbs elittävlingar.

Det rådde tyvärr fortfarande pandemirestriktioner, så det var inte så mycket folk på läktarna och det var väldigt synd. Att se Peder Fredricson rida är en skönhetsupplevelse – och för att njuta av det behöver man inte vara hästnörd. Peder rider i en symfoni av mjukhet, balans, kroppskontroll (både hos sig själv och hästarna) och noggrannhet. Hästarna är så mjuka, atletiska, starka och lydiga så det ser ut att de inte kan göra några misstag (vilket de inte heller gjorde när det nu ”bara” handlade om 1,50-höjd).

Det blev lätt att jämföra med resten av det nationella startfältet och inte heller svårt att konstatera att det bara var en enda annan ryttare som var i närheten av Peders standard, hans bror Jens.

Där fanns en massa medtävlare på plats och det är bara att hoppas att (speciellt de yngre) studerade Peder, hans ridning och hans hästar. Både vid framridningen och inne på banan. Här fanns ett fantastiskt tillfälle att se och studera, fundera och ta efter. Få inspiration och arbeta vidare.

Hur det gick i tävlingen? Peder var självklart etta och tvåa i klassen!

Nu är som alla vet pandemirestriktionerna lättade och det känns så klart skönt. För den inhemska ridsporten blir det egentligen inte så stor skillnad, det har varit tävlingar ungefär som vanligt ändå. Nu kan dock fler komma till de olika arenorna och ryttarna kan ta med sig fler medhjälpare. Det är visserligen bara februari men det känns att våren närmar sig, så snart kan vi börja tävla ute!